Idag har det varit en jätte spännande och rolig dag för oss alla!
Jag (Krenare) och Emina vaknade klockan 8.00, gjorde oss i ordning och gav oss iväg till matsalen för att äta frukost och bli informerad av Narine om dagen.
Vi fick veta att vi skulle ta bussen kl 9.30 till operahuset, för att lyssna på en armenisk professionell symfoni orkester som skulle repa.
När vi kom fram till operahuset fick vi veta att orkestern repade inför en Europa konsert som skulle vara kl 19.00 samma dag. Vi kom in i salen och satte oss bekvämt. Man såg hur alla musiker stämde och övade lite på sina noter innan deras dirigent kom. När dirigenten kom och satte sig på sin plats var alla knäpptysta och lyssnade på honom. Han sa något till orkestern på armeniska och sedan började alla spela ett stycke. Det lät jätte vackert och man blev mycket imponerad när man hörde stycken som man själv kände till.
Efter att ha varit i operahuset i c.a 1 timme, var det äntligen dags att få gå ut på stan kl 11. Många köpte glass och fina saker, medans andra kollade mest runt och var glada! Vi var väldigt ivriga och hade jätte roligt tills kl 13.00 då vi skulle ta bussen tillbaka till hotellet för att äta en god lunch. Idag var det speciellt kyckling med potatis som stod på menyn. Senare var det dags att repetera lite enskilt och ta på sig sina konsertkläder, för att vi skulle åka till Anousch gamla musikskola och spela en liten konsert för dom. Alla vi var nervösa för Anousch skull som skulle spela solo!
Kl 15.30 stod vi nervösa och pirriga på scenen och spelade glatt vår lilla konsert. Vi spelade roman sats 20, pirun polska, Anousch spelade sitt vackra solo, jersild och lillebror söderlund. Vi fick varma applåder och alla var lättade, stolta och glada över att konserten hade gått så bra! Mats fick söta blommor av en liten flicka och vi spelade fannikedans (pizzikato stycket) en gång till för publiken bara för att vi spelade den så vackert! Det kändes underbart att få vara en del av orkestern, för att det var så häftigt att en främmande publik applåderade för oss! Efter konserten gjorde vi ett snabbt ombytte för nu var det dags att åka till konservatoriumet för att bli vald i olika grupper av armeniska kompisar som man skulle hem till på middag, (d.v.s ett antal armenier följde med en grupp svenskar hem till en armeniekompis som de hade valt gemensamt att man skulle till) Först trodde vi att det skulle vara obekvämt och att ingen skulle våga prata ut , men det blev tvärtom. De behandlade oss som om vi hade känt varandra länge. Jag och Emina hamnade i olika grupper så vi har olika storysar att berätta om som vi sammanfattade. Men det var nästan likadana saker som vi gjorde hos kompisarna. Vi lekte lekar, skrattade, dansade, åt traditionella maträtter, snacks, och drack traditionella drycker och pratade mycket speciellt om vad vi gjorde på fritiden och så. De sa att de inte hade tid till att göra något roligt, för att de var väldigt upptagna med sina instrument. I min grupp( Krenare) fick våra armeniska kompisar speciellt smaka på lite svenskt godis! De tyckte att vårt godis smakade jättegott (speciellt marabou och bilar), men jag kan förstå att det tyckte mindre om lakrits! Hahaha ;D Vi hade det så roligt hos våra vänner att vi inte såg att klockan hade blivit mycket. Kl 20.30 åkte vi tillbaka med våra kompisar till konservatoriumet. Vi fick höra allas storys, och alla verkade ha haft det jätte skojigt hos varandra. Sedan var det dags för det sorliga, att ta farväl! Alla armenier och svenskar var jätte ledsna över att behöva åka, men vi var tvungna. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet. Dagen hade verkligen varit jätte spännande och rolig. Denna dag blir en dag då vi aldrig lär glömma i våra liv! Men det var inte sista dagen än för oss att umgås med varandra, för nästa dag skulle vi ha spex kväll och disco med våra armeniska kompisar :)
Krenare och Emina !! :D
Dagen börjar mitt i natten, klockan tolv. Idag ska vi åka hem till Sverige igen. Det är både skönt och väldigt tråkigt, för på ett sätt ska det bli kul att få komma hem och träffa gamla kompisar igen, på ett annat är det jättesorgligt att lämna Armenien och alla vänner man fått här. För min del hade jag gärna stannat i Armenien ett bra tag och fotsatt att leva som vi gjort under de här dagarna.
Som sagt började dagen mitt i natten. Det var inte lönt att gå och lägga sig, för flyget gick kl halv 4, och vi skulle åka till flygplatsen med bussen halv 2. Det blev ett väldigt snyftande när vi skulle säga hej då till allt och alla.
Bussresan till flygplatsen gick förvånansvärt fort. Sen lastade vi ur våra väskor och äntrade flygplatsen där vi fick stå i kö för att få våra boardingcards. Efter det följde en mängd olika kontroller där man skulle visa pass, boardingcards, visum och, konstigt nog, fingeravtryck.
Tillslut lyfte ändå flygplanet som skulle ta oss till flygplatsen i Prag. Flygningen tog ca 3 timmar, och under den tiden fick vi någon skum pasta- och kycklingrätt, dricka, bröd och en kaka.
Väl framme i Prag passerade vi ännu en säkerhetskontroll och allt gick som det skulle. Trötta och utmärglade klev vi på planet som gick till Kastrup. Det var ett lite äldre flygplan än de andra vi rest med, men det gick inte sämre för det.
När vi kom fram till Kastrup hämtade vi vårt bagage och begav oss ut till bussen som stod och väntade på oss. Bussresan hem blev ganska stillsam, då många var alldeles för trötta.
Tillslut kom vi faktiskt hem allesammans, glada och en aning sömniga, men med en fantastisk och oförglömlig resa bakom oss.
Hannelise
_-_The_Motherland_(1883).jpg)
