Hemma igen

Nu har vi varit hemma i lite mer än två dagar.

För tre dagar sedan var det full rulle nere i Armenien, det var sista dagen och allas humör var på topp, väskorna var packade och vi njöt av stråkensemble-tårta efter vårt sista dopp i poolen.

Det känns lite konstigt ändå.

Det känns som en dimma, något som vi vet hänt, något som vi varit med om. Men ändå känns det nu i efterhand så långt borta.

Det är tur att jag har bilder, så att jag verkligen inte tvekar på att vi varit där.

En del av mig vill tillbaka, men en del tycker det är skönt att vara hemma. Ska jag vara ärlig vill nog den största delen tillbaka just nu. För det var verkligen en av mina bästa resor. Det kändes som hemma fast vi var så långt bort.
Med underbar natur, underbara kyrkor, underbara musiker och underbara vänner.

Jag tror och hoppas att jag någon gång kommer åka tillbaka dit, med tanke på hur fascinerad jag blev av landet och människorna tvivlar jag inte på att jag kommer det. Det kanske tar några år, men tillbaka kommer jag nog åka.

 

Idag skrev jag ut sex av mina fotografier från Armeninen. Imorgon ska de hängas upp på en av väggarna på 035 då det är dags för min klass (foto 3an på Sturegymnasiet) att ha sin utställning. Halv fyra har vi vernissage och det känns ändå som en bra avslutning, nej inte avslutning, mer sammanfattning, ett hejdå, ett bevis av resan.

 

Om ni läser detta och inte tänkt det innan, så kom gärna förbi!

035, imorgon tisdag, vernissage 15.30 - 18.00

Det bjuds inte bara på massa fina fotografier att titta på utan även musik och lite att stoppa i munnnen.

 

Sara